Vi människor har i alla tider avbildat hästen. Våra förfäder ristade bilder av sin trogne vän i grottorna och så har det fortsatt. På 1700-talet började skogsarbetarna i byarna runt Mora att tälja hästar i sina timmerkojor om kvällarna. Där föddes föregångaren till vår tids dalahäst. Så småningom, under 1830-talet, fick hästarna blommönster, det vi i dag kallar kurbits. Hästarna såldes från flera byar kring Mora och fick följa med handelsresande runt i landet.
Det var egentligen inte förrän vid Världsutställningen 1939 i New York som dalahästen blev världsberömd. Den svenska utställningsarkitekten fick en idé. Man kunde ju placera en gigantisk dalahäst utanför den svenska paviljongen! Vilket blickfång den skulle bli. Det blev succé. Världspressen sände hem fotografier och artiklar om den förunderliga hästen och under året efter utställningen gjordes ungefär 20 000 dalahästar, en imponerande summa på den tiden, för att skeppas över till New York.
Bröderna bidrog till ett kulturarv som också kommit att bli symbolen för Sverige: Dalahästen. En symbol som finns spridd över hela världen och som har sitt hjärta och ursprung hos Nils Olssons hemslöjd i Nusnäs. Barn och barnbarn till Nils och Jannes Olsson för idag det traditionsrika kulturarvet vidare.
Dagens dalahästtillverkning genomsyras av noggrannhet och är en process i flera steg. Eldrivna maskiner har ersatt vevande för hand men det är också det enda som förändrats. Fortfarande täljs nämligen hästarna av flinka fingrar och får sin karaktäristiska krusmålning av skickliga händer. Traditionen och kärleken till hantverket är densamma nu som 1928 när vi startade. Det är vår stolthet och drivkraft även i framtiden.